Kassakalkylator

Regeln som avgör hur lång svacka du klarar

En enhet är en procent av kassan, inte ett belopp, och skillnaden syns bara när det går illa. Satsa fasta 40 för alltid och en kassa som fallit till 1 000 spelar 4 % i stället för 2 %: regeln dras åt precis när den borde lossna. Räkna om enheten mot aktuellt saldo och varje förlust gör nästa insats mindre, och det är det som hindrar en förlustsvit från att fullborda jobbet. Asymmetrin under är hela skälet att bry sig — att tappa 20 % kräver +25,00 % tillbaka, att tappa 50 % kräver +100,00 % och att tappa 80 % kräver +400,00 %. Inget i andra halvan av de paren är symmetriskt med den första, och ingen fördel är stor nog att göra +400,00 % till en plan snarare än ett hopp. En kassa på 2 000 vid 2 % satsar 40 per spel, tar tio raka förluster för 400,00 och kommer ut på −20,00 % — med tio av de 50 förluster i rad som insatsen klarar förbrukade.

En svit på tio förluster vid odds kring 2.00 är helt vanlig, inte otur, och detta är talet som visar det. Vid jämna odds har en enskild följd av tio en sannolikhet på 0,098 % — en på 1 024 — vilket läses som aldrig, tills du räknar hur många följder en säsong innehåller. Över 1 000 spel är chansen att möta minst en förlustsvit på tio eller längre 38,54 %; vid 2.10, där en spelare utan fördel vinner 47,62 % av gångerna, är den 52,31 % — bättre än en slantsingling. Över 500 spel är samma två tal 21,45 % och 30,73 %, och den längsta svit man ska vänta sig i 1 000 spel vid jämna odds är ungefär tio, eftersom den växer med tvålogaritmen av antalet spel. Sviten är inte fördelningens svans, den är dess mitt, så en enhet över 5 % är ett spel på att inte möta det vanliga fallet: vid 5 % tar de tio förlusterna halva kassan, vid 10 % tar de hela. När fördelen är uppmätt i stället för antagen dimensionerar kalkylatorn för Kelly-kriteriet enheten utifrån fördelen själv — läs dess tal som ett tak och den här sidan som golvet under.